Idag är första dagen i september, bara 11 dagar kvar innan jag fyller 12 år. Jag har inte tänk så mycket på det då det inte är en så stor grej längre. Man fyller ju år varje år, det blir ju tråkigt! xD Nä, men jag har gjort en önskelista iafl. Den är rätt kort, innerhåller inte så mkt...

• Schleish
• Ritplatta

Det var det. Kort or tråkig, jag vet.

Nog om det. Jag är väldigt kretiv, enligt mina kompisar och min lärare, så jag tänkte skriva en lätt novell nu. Kanske inte novell men på gränsen.

Försöksdjuret

Jag kommer ihåg den där dagen allt förändrades. Jag blev ett helt annat djur på en helt annan plats.

Det var tidig morgon och ur min bur kunde jag höra människor skramla ute i köket. Jag sträckte på mig och kunde se mina svarta klor på mina framtassar. Jag gav ifrån mig ett sådant ljud som bara möss kunde ge ifrån sig. Rummet där flickan bodde var lagom stökigt. Hon hade inte vaknat än och den där äckliga grannkatten stod utanför fönstret och slickade sig om munnen. Han såg spänt på mig och jag på honom. Jag visste att han inte kunde göra något med mig om jag var kvar i buren. Jag började med raska steg gå mot matskålen för att vara säker på att hon inte gett mig mat. Som jag förstod, ingen mat i matskålen. Jo, bara några rester sedan igår men de var torra och lite dammiga. Jag gick istället mot vattenflaskan som hängde utanför gallret och studerade vattenytan. Det var inte mycket kvar och kanske inte så färskt heller men jag satte munnen nätt mot röret och började suga allt vad jag kunde. Det forsade in vatten i min mun men det varade inte länge. Vattenytan sjönk snabbt och så snart var flaskan tom. Jag pep till av förtjusning när flickan vände sig om med ansiktet mot mig men man kunde höra hennes snarkningar fortfarande. Det betydde att hon fortfarande sov, det är sådant man lär sig när man är tam mus. Det var irriterande att inte ha något att göra nu när hon sov och matskålen var tom. Jag gick upp på en pinne som ledde upp till en koja lite högre upp i buren. Där lade jag mig ner och vädrade i den varma luften. Jag kände den där trygga lukten som jag alltid kände. Den fanns där hela tiden. Den andra doften jag kände var doften av grannkatten. Lukten brukade tränga sig igenom fönstret och lägga sig som ett moln över rummet. Det var obehagligt och jag fnös till för att inte känna den där lukten något mer. Men den gick inte att ignorera. Den fanns där hela tiden och försökte irritera mig precis som grannkatten utanför fönstret. Han morrade djupt och drog sina klor mot fönstret så det kom ett förskräckligt ljud in i rummet. Flickan gjorde en nyvaken min och öppnade ögonen. Vad jag såg förstod hon nog redan att det var grannkatten då hon skrek åt grannkatten i fönstret även om hon blundade. Grannkatten fräste irriterat, något räddare än vanligt och rusade iväg. Det var fyra vita spår efter klorna på fönsterrutan som flickan strök över med handen även om den satt på andra sidan av fönstret. Hon vände sig mot mig och log något större än vanligt. Såklart höjde jag huvudet som ett svar att jag kände likadant. Hon öppnade burens öppning och det skramlade till något förfärligt. Chockad rusade jag ner för kojans stege och kom sedan ner på spånet då jag grävde ner mig och bara låg helt stilla. Man kunde känna två nätta händer omfamna min mage och helt plötsligt flög jag över allt spån. Jag sprattlade mest för att vara säker om att jag flög och för att jag var höjdrädd, något så förfärligt mycket höjdrädd.

-Såja Charles, jag är här, tröstade flickan mig. Hon strök min päls och jag blundade av njutning. En man kom in i rummet som säkert var flickans far.

-Charles ska åka nu, sa han dystert och såg på mig. Själv såg jag på flickan som såg på mig. I hennes ögon hade det samlats tårar. Vad händer? Jag pep åt henne och började klättra i hennes skjorta. Men mannen tog ett mjukt grepp runt min mage och slet loss mig från henne. Jag sträckte ut mina framtassar för att få nudda henne. Men hon gjorde inget. Hon ville inte ta tillbaka mig. Eller fick hon inte?

-Hejdå Charles, dö inte, vinkade hon adjö. Dö inte….? Jag såg upp på mannen när han vänligt klappade mig på in kropp. Jag njöt och började genast att slappna av. Mina tassar hängde nerför hans hand och han vaggade sakta iväg ut ur dess lägenhet. I deras vardagsrum var det vackra möbler och en stor, platt, mörk skärm. En kvinna satt i en soffa och hade ett rött garn i sin hand. Hon såg upp på mig och log vänligt med hela ansiktet. Jag såg på henne och reste mig upp av förtjusning. Men hon försvann snart bakom en stor växt som täckte henne. Mannen bar försiktigt ner mig i en transports bur. Jag vinglade in i den och lade mig ihop kurat längst inne och såg ut genom gallret längst fram i den blåa buren. Det skumpade till då mannen lyfte upp mig och jag reste mig förskräckt upp men trillade sedan eftersom han rörde på buren något så förfärligt mycket att jag inte hade en chans att resa mig upp. Jag bestämde mig därför att ligga kvar, vänta på att vi snart skulle vara framme. Jag såg hur en stor dörr smällde igen bakom mig och snart kom det på rad fullt av trappsteg. Jag lade ner huvudet över min ena tass och såg ut ur gallret. Jag hörde ett barn skrika i trapphuset och så snart kunde jag se han framför mig. Han hade tystnat och följde mig med blicken. Jag pep och krafsade i burens golv men mannen stannade inte även om jag bad om det. Istället väste han åt mig att jag skulle vara tyst. Jag slutade pipa och lade ner huvudet för att sedan somna….

-Vakna din förfärliga råtta! skällde mannen ut mig och såg på mig med arg blick. Jag höjde huvudet för att se bättre. Men allt var suddigt. Sådär suddigt som det är efter man har somnat. Jag reste mig upp och gick fram till gallret. Det här är inte trapphuset…! En dam stod längre fram bakom en disk och pratade med en annan dam med hund. Kvinnan bakom disken knappade in massor med saker i en dator och pratade emellanåt med kvinnan och hunden. Jag vände huvudet mot ett par stolar. Där satt män och kvinnor med deras djur. Mannen som bar min bur pratade med en kvinna om….mig.

-Så ni är David från EX Animals? frågade damen. Hon hade en vit lång kappa. På hennes vänstra sida hade hon satt på en lapp där det stod "Linda Veterinär". Hon hade brunt uppsatt hår och bruna ögon.

-Ja, det är jag, sa mannen och såg in i min bur. De började sedan prata om hur hon skulle undersöka mig och vad som skulle tas upp. De verkade komma bra överens och var väldigt hastiga med sitt samtal. Särskilt mannen som log med sylvassa ögon mot mig. Ju fortare de började prata desto mer blev jag stressad. Sekunderna gick över till minuter, minuterna samlade ihop sig till halvtimmar. Jag bara låg där och hörde dom prata. De hade pratat i över en halvtimme och flera gånger hade jag sett folk passera. Antingen ut ur salen eller in i salen. Det var en oerhört skrämmande lukt som fyllde salen och alla personer som gick fram och tillbaka skrämde mig. Jag såg ut ur buren, bara väntade på att något kulle hända. Och då, framför mig bar en annan man fram en stol och satte sig. I sin hand höll han en transportbur. Den var blå och hade ett tjockt silvrigt galler. Först kunde jag inte se någonting, nä inget alls men sedan såg jag henne. En grå mushona ligga längst inne i buren och såg på mig. Hon hade stora ögon som ropade efter hjälp. Av mig. Men jag kunde inget göra. Mina tassar sjönk ner i handduken som täckte golvet i min bur. Jag pep åt henne. Ett litet pip som skulle få henne att tänka på annat. Men jag tänkte inte på annat. Bara på henne. Äntligen reste David sig upp och började gå efter damen som pratat med honom. Men mushonan följde inte efter. Även om hon ville som kunde hon inte. Hon var fast i det människorna kallar burar. Små burar de låter djuren vara i.David hade glömt bort mig. Han gick och slängde med buren när han följde damen hack i häl. Sedan svängde han och jag for över hela burens sida till den andra. Jag fräste högt och kurade ihop mig i handduken. Till slut lade han mig på bordet och damen tog mig runt midjan.

-Ska han prova medicin sedan? frågade hon David. Salen vi befann oss i var stor och full med utrustning. Sprutor, stetoskop och en rönken. Jag såg upp på David. Bad om hjälp med blickar. men han såg mig inte. Bara nickade åt damen som började ta sprutor på mig. Det gjorde ont och jag sprattlade vilt av smärtan hon utsatte mig för. Då fick jag chansen. David började prata med damen och hon tappade helt kontrollen över mig. Jag hoppade ur hennes hand och föll ner på det hala golvet under bordet jag befann mig på. Jag rusade ut ur dörren som stod vidöppen inför mig. Bakom mig kunde jag höra David's förbannade röst ropa

-Stoppa musen! Det ekade efter honom och snabbt följde han efter mig. Jag hade sikte mot en annan avdelning. Det stod häst och hund på den öppna salsdörren. Jag hade kommit ut ur korridoren och befann mig ännu en gång ute i väntrummet där alla djuren satt uppradade på stolar. En hund såg på mig och skällde ilsket efter mig. Han hade krasslig, lite hes röst och drog vilt i kopplet. En katt rafsade på stolens ben när hon fick syn på mig. Antagligen drömde hon att hon hade fått tag i mig. Så snart kom jag in i en ny korridor. Den korridoren jag skulle till. Häst och hund. Längre fram på golvet stod en matte och hennes Chihuahua i sin famn och pratade med en man. Smidigt tog jag mig igenom deras fötter. David hade tappat bort mig och skrek efter mig i väntrummet. Jag log inombords då möss inte kan le från utsidan, bara visa det med kroppen. Men jag stoppades i min allra högsta fart. Någon hade fångat mig. Jag sprattlade vilt och försökte ta mig loss från hans grepp. Men han höll stadigt om mig och bar in mig i en sal igen. Han stängde dörren och lade mig på ett bord. Jag vände mig mot honom. Han hade blåa ögon och log mot mig. Inte sådär som David gjorde, tan vänligt.

-Såja gubben, var inte rädd. Jag ska ta hand om dig, sa han och strök mitt huvud. Jag blundade och drömde mig bort, bort till det liv jag skulle föras till nu…

SLUT

Jag vet, den är dålig men kommentera ändå. Jag tycker det är kul med kommentarer ^^

#Allynoveller #imally

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

______________ Grace = Rosa Alma = Grön Katelyn = Blått Simon = Lila Andra personer = Grått Berättande = Svart ______________     "Nu vet jag både att han är singel och i vilken klass han går i! Kan det bli bättre än såhär?"  ...

  Detta kommer bli den nya internet tidningen Sim News. Då och då kommer jag, Ally, att antingen fantisera ihop en tidningsartikel eller ta en ifrån mitt spelande ifrån mina olika städer. Just denna är ifrån min vildaste fantasi. Såklart så kommer...

Nu när jag ändå är sjuk hade jag orken att skapa en ny familj, famijen Wood. Det lilla hushållet består av den yngsta dottern Kenny, 1 år, tonåringen Fanny, 14 år och mamman *vet inte namnet på henne*, 27 år. De har även hunden Peggy som ska vara säl...

Som sagt var, idag är jag sjuk. Dels har jag ont i halsen och regäl huvudvärk men också feber. Så jag vet inte ifall jag är tillräckligt kry för skolan imorgon...    Sedan missar jag också ridningen idag, jag som har längtat så! Jag hoppas att jag ät...

Familjen West  Familjen West består av ensam mamman Grace, tonåringen Alma och barnet Katlyn. De flyttade precis ifrån Riverview och bor nu i Sunset Valley. Att lämna stadslivet bakom sig tyckte både Alma och Katlyn var svårt. Men för Grace var det...