Som sagt var, idag är jag sjuk. Dels har jag ont i halsen och regäl huvudvärk men också feber. Så jag vet inte ifall jag är tillräckligt kry för skolan imorgon...    Sedan missar jag också ridningen idag, jag som har längtat så! Jag hoppas att jag ät frisk på Onsdag iallafall... Då äre ju min födelsedag!

Nä, nu ska jag spela sims. Ska göra en Del 2 i Familjen West alldeles strax

Ledsen för attjag inte skrev ngt inlägg igår men jag var bara så sjukt trött och stressad...   Så jag hann inte skri-va men nu gör jag det!

Igår var jag på Hel-ljus, en grupp som annordnar olika aktviteter helt kostnadsfritt. Just igår var det äppelkväll. Det var så sjukt kul! Först så fick alla gå runt i området, leka och lite så. Sedan skulle vi få gå ner till åppelodlingarna. Han som äger placet berättade för oss hur många han hade och äppelsorter osv. Inget jag lyssnade på. 

Sedan började det roliga. Vi skulle få plocka själva på 6 rader m. äpplen! Väldigt mycket om man räknar med längden. Jag fick ha någon sorts säck på mig där äpplena skulle läggas i. Sedan skulle jag också vara med två andra stycken så det hade jag redan bestämt.

"Agens med mig, du med Klara! Tjopp Tjopp" Inte direkts sådär men nästan   Det fanns jättestora och sagolikt glansiga äpplen där! Agnes och Klara plockade dem bästa åt oss. Vi fick gå runt i odlingen ca 10 min, sedan skulle vi samlas och lägga äpplena i backr som skulle köras upp till deras hus med traktor.

När vi kom upp så skulle vi delas in i grupper. Äppelpajgruppen och pysselgruppen. Såklart ville jag vara med i Äppelpajgruppen så den fick jag vara med i. Man skulle jobba som ett "Team" där, 3 pers i varje team. Det blev jag, Klara och Marta. Braaaaa grupp   Vi skalade sisådär 7 äpplen och gjorde säkert över 50 stkn äppelklyftor. Jag var den som skulle köra den sista kollen, alltså ta bort kärnhuset (om det fanns) och sånt där svart ludd som finns i ändarna av äpplen. Det var också roligt!

Sen var dagen slut och vi skulle åka hem...   Eftersom Hel-ljus är varannan Fredag så kan jag bara längta till nästa gång, då äre Mästarnas Mästare som står på schemat   

Hare gött!

Imorse var det väldigt dimmigt, det kanske ni i området runt Kristianstad märkte. För hos oss var det väldigt dimmigt! Så dimmigt att vår busschufför (?) körde förbi oss!

Vi skulle åka till Snapphaneskolan för att ha vår Hemkunskap och MSp (ex. Spanska) eftersom vi inte har det i vår skola. Vi hade väldigt tråkigt och bussen skulle komma 08.00 på morgonen. Och bussen kom, som vanligt fast han stannade inte. Han körde rakt förbi oss, mitt framför våra ögon! Vi kunde knappt tro det. Vi trodde inte att det var vår chufför så vi bara ignorerade det.

Men efter ca 15 min så blev både jag och några till lite misstänksamma.

"Va fan, har inte klockan varit åtta nu eller?" hade nog vi alla i våra tankar så jag fick be om en mobiltelefon för att se vad klockan.

08.34 Våran lektion börjar klockan halv nio! Så vi fick ta kontakt med en lärare som ringde till stället bussen kommer ifrån, som sedan fick ringa chuffören som fick beställa en ny chufför. Fatta jobbigt. Så vi fick 45 min i Hemkunskap, fast vi skulle egentligen haft 1 och 45 min.  Sen var det spanska och sedan var det att åka hem igen...

Tråkigt, jaaag vet. Nu ska jag ta och spela sims, vet inte om ni kommer se något om mig sen men vi får se ^^

Jag trodde att allt skulle bli en helt vanlig dag här i

Åhus, men den blev allt annat är vanlig...

"Detta var den längsta och tråkigaste dagem i mitt

liv!" säger offret Ally Hansen elev på....

Visst dagen var inte "normal" men vi ska inte ta detta så seriöst. I morse när jag vaknade så tvingades jag gå igenom matspjälkningen, eller vad fan det heter, som vi skulle ha på prov senare på dagen. Sen var det bara att med ett gott leende komma till skolan. "Smile"

Jag och tre andra kompisar ska göra en dans till en såkallad "Storsamling" där hela skolan samlas och får göra uppträdande osv. Detta inträffar varannan månad så det är faktiskt lite speciellt. Det dåliga med mina tre kompisar är att en av dom gillar en lite yngre person som hon tvingade att vara med i vårt uppträdande.

"Tjohooo vad tråkigt detta kommer bli" säger jag bara. Nej men den där yngre personen tror att hon är tonåring, sminkar sig, använder uttryck som "Asså da" och andra väldigt irriterande saker.

Jag och min bästis, som också ska vara med i framträdandet, tycker samma sak som jag. Fast det är bara att bita ihop och köra på.

Alla hade fått ta med sig kläder, smink och annat vi ska ha. Dock inte jag för jag gillar ärligt talat inte smink och bryr mig inget vidare om vad jag har på mig eller om vad andra tycker. Sedan brinner jag inte heller för att shoppa om vi inte ska in på hööks eller till någon kennel för att köpa hundmat, då hänger jag gärna på!   

Som sagt var, uppträdandet. Kläderna och sminket vi ska ha är väldigt basic. Alla ska ha olika färgglada kläder. Jag ska vara färgen gul. Ja, jag valde det själv eftersom gul sticker ut lite extra och sminket blir inte lite annorlunda heller!

Alltså, jag ska ha...

• Gul T-shirt
• *byxor* (Ärligt talat vet jag inte vad jag ska ha där, det har de andra inte sagt ngt om)
• Gula strumpor
• Gul ögonskugga
• Mascara
• Gult nagelack
• En gul sol på kinden
• Inbakad fläta

Det konstigaste som vi kommit på är låten. Jag fattar inte hur dom tänkte! Vi ska dansa till låten "Wake me up" av Avicii, och vi väljer färgglada kläder... Jaja. Dansen är ändå rätt okej bortsett från att man blir väldigt yr. Sedan kan jag den inte heller för ingen av dom vill hjälpa mig. De bara visar stegen om och om igen och en av dom (hon som ville ha med den yngre medlemmen) sa till och med att jag inte borde få vara med i uppträdandet!

Såklart blev jag sur, men sa inget till någon lärare utan klarade av allt själv. Jag sa åt henne att lägga av och att hon får skylla sig själv om inte jag är lika "lättlärd" som henne.Då skärpte hon sig. Tur de annars hade jag kunnat gå över styr...

Under skolans gång så var killarna mycket med mig. jag brukar va det men inte såhär mycket. De typ "sökte" sig till mig för jättemånga kom fram till mig och började prata. Det var faktiskt rätt mysigt om man säger så.

Killarna i vår klass kanske inte är som era, jag vet inte men antagligen inte. Dom är väldigt sociala och drar dåliga skämt som får mig att skratta, även de andra tjejerna också.

Jag kanske har förändrats efter sommarlovet? Eller dom kanske har förändrats över sommarlovet? Gillar dom mig, mer än vänner? Det är rätt jobbigt att inte veta vad de tänker och tycker men jag står ut med deras närhet. Mina mysgrabbar   

När jag kom hem fixade jag mig lite, eller bara håret för det är typ det enda jag bryr mig om... Men så fick det bli. Jag satte upp mitt hår i en hög tofs, dock hittade jag ingen liten eller genomskinlig så det fick bli en vanlig hederlig tofs, sedan tog jag ett band och gjorde en rusett av de. Det blev rätt snyggt om jag får säga det själv men inget jag ska ha på mig i skolan.

#imally 

Mitt Komiska Liv

-Med min bästis Klara-

Snart så är det andra gången på ridningen!    Längtar så sjukt mkt eftersom vi kanske ska rida ut och stanna på en äng och köra en galopptävling! Det är första gången jag ska galoppera också på hela sommarlovet (Kanske inte men nästan) så jag är lite nervös, för att trilla av på andra gången är inte så populärt    Fast det är inte säkert om vi ska rida ut eller inte men vi kommer få galoppera i vilket fall som helst.

Men om vi ska va inne så ber jag mamma filma (förvänta er inte att videon är bra)

#imally

(Islandshäst jao)

(Hellu kusinerna)

(Skånes Djurpark)

#imally 

Då har jag målat naglarna. Blev rätt nöjd faktiskt. Fast det tog rätt lång tid att fixa till höger handen för då måste man ju givetvis använda vänster hand för att måla den högra. Det är rätt svårt då jag inte brukar öva in min vänster hand för sådant. Men det gick ju bra ändå   

Före:

Efter:

OBS! Mobba inte mina extremt korta naglar tack!

Det var dom naglarna de ^^ Rätt nöjd faktiskt. Särskilt med min vänstra hand. Där är nämligen bara ett finger lila, "gullebrann". Glansigt och braaa   

Nog med naglar. Sedan fick jag hjälpa till att laga maten. Eller jag gjorde det frivilligt för jag hade ändå inget annat att göra. Så det blev den enkla, men goda rätten Spaghetti och köttfärssås.

#spaghettioköttfärssås #imally

Idag är första dagen i september, bara 11 dagar kvar innan jag fyller 12 år. Jag har inte tänk så mycket på det då det inte är en så stor grej längre. Man fyller ju år varje år, det blir ju tråkigt! xD Nä, men jag har gjort en önskelista iafl. Den är rätt kort, innerhåller inte så mkt...

• Schleish
• Ritplatta

Det var det. Kort or tråkig, jag vet.

Nog om det. Jag är väldigt kretiv, enligt mina kompisar och min lärare, så jag tänkte skriva en lätt novell nu. Kanske inte novell men på gränsen.

Försöksdjuret

Jag kommer ihåg den där dagen allt förändrades. Jag blev ett helt annat djur på en helt annan plats.

Det var tidig morgon och ur min bur kunde jag höra människor skramla ute i köket. Jag sträckte på mig och kunde se mina svarta klor på mina framtassar. Jag gav ifrån mig ett sådant ljud som bara möss kunde ge ifrån sig. Rummet där flickan bodde var lagom stökigt. Hon hade inte vaknat än och den där äckliga grannkatten stod utanför fönstret och slickade sig om munnen. Han såg spänt på mig och jag på honom. Jag visste att han inte kunde göra något med mig om jag var kvar i buren. Jag började med raska steg gå mot matskålen för att vara säker på att hon inte gett mig mat. Som jag förstod, ingen mat i matskålen. Jo, bara några rester sedan igår men de var torra och lite dammiga. Jag gick istället mot vattenflaskan som hängde utanför gallret och studerade vattenytan. Det var inte mycket kvar och kanske inte så färskt heller men jag satte munnen nätt mot röret och började suga allt vad jag kunde. Det forsade in vatten i min mun men det varade inte länge. Vattenytan sjönk snabbt och så snart var flaskan tom. Jag pep till av förtjusning när flickan vände sig om med ansiktet mot mig men man kunde höra hennes snarkningar fortfarande. Det betydde att hon fortfarande sov, det är sådant man lär sig när man är tam mus. Det var irriterande att inte ha något att göra nu när hon sov och matskålen var tom. Jag gick upp på en pinne som ledde upp till en koja lite högre upp i buren. Där lade jag mig ner och vädrade i den varma luften. Jag kände den där trygga lukten som jag alltid kände. Den fanns där hela tiden. Den andra doften jag kände var doften av grannkatten. Lukten brukade tränga sig igenom fönstret och lägga sig som ett moln över rummet. Det var obehagligt och jag fnös till för att inte känna den där lukten något mer. Men den gick inte att ignorera. Den fanns där hela tiden och försökte irritera mig precis som grannkatten utanför fönstret. Han morrade djupt och drog sina klor mot fönstret så det kom ett förskräckligt ljud in i rummet. Flickan gjorde en nyvaken min och öppnade ögonen. Vad jag såg förstod hon nog redan att det var grannkatten då hon skrek åt grannkatten i fönstret även om hon blundade. Grannkatten fräste irriterat, något räddare än vanligt och rusade iväg. Det var fyra vita spår efter klorna på fönsterrutan som flickan strök över med handen även om den satt på andra sidan av fönstret. Hon vände sig mot mig och log något större än vanligt. Såklart höjde jag huvudet som ett svar att jag kände likadant. Hon öppnade burens öppning och det skramlade till något förfärligt. Chockad rusade jag ner för kojans stege och kom sedan ner på spånet då jag grävde ner mig och bara låg helt stilla. Man kunde känna två nätta händer omfamna min mage och helt plötsligt flög jag över allt spån. Jag sprattlade mest för att vara säker om att jag flög och för att jag var höjdrädd, något så förfärligt mycket höjdrädd.

-Såja Charles, jag är här, tröstade flickan mig. Hon strök min päls och jag blundade av njutning. En man kom in i rummet som säkert var flickans far.

-Charles ska åka nu, sa han dystert och såg på mig. Själv såg jag på flickan som såg på mig. I hennes ögon hade det samlats tårar. Vad händer? Jag pep åt henne och började klättra i hennes skjorta. Men mannen tog ett mjukt grepp runt min mage och slet loss mig från henne. Jag sträckte ut mina framtassar för att få nudda henne. Men hon gjorde inget. Hon ville inte ta tillbaka mig. Eller fick hon inte?

-Hejdå Charles, dö inte, vinkade hon adjö. Dö inte….? Jag såg upp på mannen när han vänligt klappade mig på in kropp. Jag njöt och började genast att slappna av. Mina tassar hängde nerför hans hand och han vaggade sakta iväg ut ur dess lägenhet. I deras vardagsrum var det vackra möbler och en stor, platt, mörk skärm. En kvinna satt i en soffa och hade ett rött garn i sin hand. Hon såg upp på mig och log vänligt med hela ansiktet. Jag såg på henne och reste mig upp av förtjusning. Men hon försvann snart bakom en stor växt som täckte henne. Mannen bar försiktigt ner mig i en transports bur. Jag vinglade in i den och lade mig ihop kurat längst inne och såg ut genom gallret längst fram i den blåa buren. Det skumpade till då mannen lyfte upp mig och jag reste mig förskräckt upp men trillade sedan eftersom han rörde på buren något så förfärligt mycket att jag inte hade en chans att resa mig upp. Jag bestämde mig därför att ligga kvar, vänta på att vi snart skulle vara framme. Jag såg hur en stor dörr smällde igen bakom mig och snart kom det på rad fullt av trappsteg. Jag lade ner huvudet över min ena tass och såg ut ur gallret. Jag hörde ett barn skrika i trapphuset och så snart kunde jag se han framför mig. Han hade tystnat och följde mig med blicken. Jag pep och krafsade i burens golv men mannen stannade inte även om jag bad om det. Istället väste han åt mig att jag skulle vara tyst. Jag slutade pipa och lade ner huvudet för att sedan somna….

-Vakna din förfärliga råtta! skällde mannen ut mig och såg på mig med arg blick. Jag höjde huvudet för att se bättre. Men allt var suddigt. Sådär suddigt som det är efter man har somnat. Jag reste mig upp och gick fram till gallret. Det här är inte trapphuset…! En dam stod längre fram bakom en disk och pratade med en annan dam med hund. Kvinnan bakom disken knappade in massor med saker i en dator och pratade emellanåt med kvinnan och hunden. Jag vände huvudet mot ett par stolar. Där satt män och kvinnor med deras djur. Mannen som bar min bur pratade med en kvinna om….mig.

-Så ni är David från EX Animals? frågade damen. Hon hade en vit lång kappa. På hennes vänstra sida hade hon satt på en lapp där det stod "Linda Veterinär". Hon hade brunt uppsatt hår och bruna ögon.

-Ja, det är jag, sa mannen och såg in i min bur. De började sedan prata om hur hon skulle undersöka mig och vad som skulle tas upp. De verkade komma bra överens och var väldigt hastiga med sitt samtal. Särskilt mannen som log med sylvassa ögon mot mig. Ju fortare de började prata desto mer blev jag stressad. Sekunderna gick över till minuter, minuterna samlade ihop sig till halvtimmar. Jag bara låg där och hörde dom prata. De hade pratat i över en halvtimme och flera gånger hade jag sett folk passera. Antingen ut ur salen eller in i salen. Det var en oerhört skrämmande lukt som fyllde salen och alla personer som gick fram och tillbaka skrämde mig. Jag såg ut ur buren, bara väntade på att något kulle hända. Och då, framför mig bar en annan man fram en stol och satte sig. I sin hand höll han en transportbur. Den var blå och hade ett tjockt silvrigt galler. Först kunde jag inte se någonting, nä inget alls men sedan såg jag henne. En grå mushona ligga längst inne i buren och såg på mig. Hon hade stora ögon som ropade efter hjälp. Av mig. Men jag kunde inget göra. Mina tassar sjönk ner i handduken som täckte golvet i min bur. Jag pep åt henne. Ett litet pip som skulle få henne att tänka på annat. Men jag tänkte inte på annat. Bara på henne. Äntligen reste David sig upp och började gå efter damen som pratat med honom. Men mushonan följde inte efter. Även om hon ville som kunde hon inte. Hon var fast i det människorna kallar burar. Små burar de låter djuren vara i.David hade glömt bort mig. Han gick och slängde med buren när han följde damen hack i häl. Sedan svängde han och jag for över hela burens sida till den andra. Jag fräste högt och kurade ihop mig i handduken. Till slut lade han mig på bordet och damen tog mig runt midjan.

-Ska han prova medicin sedan? frågade hon David. Salen vi befann oss i var stor och full med utrustning. Sprutor, stetoskop och en rönken. Jag såg upp på David. Bad om hjälp med blickar. men han såg mig inte. Bara nickade åt damen som började ta sprutor på mig. Det gjorde ont och jag sprattlade vilt av smärtan hon utsatte mig för. Då fick jag chansen. David började prata med damen och hon tappade helt kontrollen över mig. Jag hoppade ur hennes hand och föll ner på det hala golvet under bordet jag befann mig på. Jag rusade ut ur dörren som stod vidöppen inför mig. Bakom mig kunde jag höra David's förbannade röst ropa

-Stoppa musen! Det ekade efter honom och snabbt följde han efter mig. Jag hade sikte mot en annan avdelning. Det stod häst och hund på den öppna salsdörren. Jag hade kommit ut ur korridoren och befann mig ännu en gång ute i väntrummet där alla djuren satt uppradade på stolar. En hund såg på mig och skällde ilsket efter mig. Han hade krasslig, lite hes röst och drog vilt i kopplet. En katt rafsade på stolens ben när hon fick syn på mig. Antagligen drömde hon att hon hade fått tag i mig. Så snart kom jag in i en ny korridor. Den korridoren jag skulle till. Häst och hund. Längre fram på golvet stod en matte och hennes Chihuahua i sin famn och pratade med en man. Smidigt tog jag mig igenom deras fötter. David hade tappat bort mig och skrek efter mig i väntrummet. Jag log inombords då möss inte kan le från utsidan, bara visa det med kroppen. Men jag stoppades i min allra högsta fart. Någon hade fångat mig. Jag sprattlade vilt och försökte ta mig loss från hans grepp. Men han höll stadigt om mig och bar in mig i en sal igen. Han stängde dörren och lade mig på ett bord. Jag vände mig mot honom. Han hade blåa ögon och log mot mig. Inte sådär som David gjorde, tan vänligt.

-Såja gubben, var inte rädd. Jag ska ta hand om dig, sa han och strök mitt huvud. Jag blundade och drömde mig bort, bort till det liv jag skulle föras till nu…

SLUT

Jag vet, den är dålig men kommentera ändå. Jag tycker det är kul med kommentarer ^^

#Allynoveller #imally